rasismkursen

Livet i gettot

Ett getto definieras av national encyklopedin som en stadsdel där det endast bor en viss grupp människor som oftast är isolerade från omgivningen. Under andra världskriget organiserade nazisterna getton för judar. Liknande getton har funnits tidigare i historien, från medeltiden fram till 1800-talet.

Under andra världskriget fanns det i Europa 356 getton dit judarna tvingades att flytta. Det beslutades av nazisterna för att underlätta förintelsens senare skeden. Genom att samla judarna på samma ställe skulle nazisterna smidigare kunna deportera judar till koncentration och förintelseläger och slutligen utplåna den såkallade judiska rasen.

Nazisterna kunde också lättare föra statistik och registrera den judiska befolkningen när de var samlade på ett och samma ställe. I och med detta blev också judarna isolerade.

De kunde då inte få information om situationen i världen och var därför sällan förberedda på det som hände. Det blev även svårare att samarbeta med människor utanför gettot. En annan sak som nazisterna gjorde för att ytterligare stänga ute judarna vara att skapa en speciell valuta för invånarna i gettot. Nazisterna drog fördel av judarna i gettona då de utnyttjade dem för gratis arbetskraft och plundrade deras boningar. År 1940 tvingades de första lämna sina hem och flytta in i områden avsedda för judar. Dessa områden, alltså gettona blev så småningom omgivna av en mur som judarna själva fick bygga upp.

I gettona var som tidigare nämnt många judar tvungna att arbeta. Eftersom att judarna var billig arbetskraft utnyttjade tyskarna dem i fabriker och till arbeten inne i gettot. En del av fabrikerna producerade material som behövdes i kriget. Många judar såg arbetet som en chans att överleva och kanske fick de också leva längre än andra. Dock var inte deras arbete värt mer än planen att de skulle förintas.

I alla getton fanns det ett judiskt råd som bland annat hade i uppgift att skaffa fram arbetskraft. Det judiska rådet bestod av ett antal judar och en annan av deras uppgifter var att se till så att nazisternas regler följdes. De var också med vid deportationer, dvs när judar förflyttades från gettot till koncentration och förintelseläger. Det Judiska rådet blev privilegierade med kläder, hög lön och fina bostäder. Medlemmarna i det Judiska rådet var tvungna att följa order för sin egen överlevnad.

Inne i gettot blev judarna varje dag förnedrade. Alla möjliga metoder användes för att på olika sätt trycka ner judarna. Föräldrar fick vittna sina barns död och äldre invånare i gettot tvingades springa ikapp tills de stupade inför roade SS-soldater. Trots att Hitler inte ordagrant hade gett order om liknande var det många SS-soldater som tog sig friheten att trakassera judarna på egna sätt, som ofta var nästintill omänskliga. Tillexempel hände det att SS kommendanten Amon Göth pricksköt judar i Krakow från sin balkong.

Inne i gettona var det trångt. Tillexempel i Krakow gettot flyttade 3000 polacker ut medan 15000 judar flyttade in, på samma area. Ofta delade flera familjer på en lägenhet. Att man bodde trångt ledde också till att sjukdomare lättare spreds. Tyfus även kallat fläckfeber var den vanligaste sjukdomen i gettona och också en av de vanligaste dödsorsakerna i gettot. Tyfusen spreds via löss och i de ohygieniska förhållandena som var, trivdes lössen. Lössen trivdes också då det var väldigt kallt i husen. Det var svårt att få tag på kol att elda med. Inne gettot kallades kolet för ”de svarta pärlorna”

Förutom att det var kallt och trångt var det också brist på mat. I Warzawagettot resulterade svälten tillsammans med Tyfus och andra sjukdomar i att en av tio invånare dog. Den maten som delades ut räckte inte för invånarna i gettot utan smuggling från andra sidan muren blev en nödvändighet för att överleva. Det var dock mycket riskabelt. Blev man upptäckt var det inte ovanligt att man sköts på fläcken.

Att hämta mat utifrån var ett av många förbud som judarna bröt mot. Nazisterna hade förbjudit alla religiösa aktiviteter, judiska skolor och gjort det omöjligt för judarna att behandla sjuka eller skadade. Trots detta fördrevs det på vissa ställen skolundervisning och det hölls även hemliga gudstjänster. Allt detta, precis som smuggling av mat, resulterade om man blev upptäckt, i döden.

I Krakow gettot fanns det också en polsk apotekare som hade bestämt sig för att hjälpa judarna. Han var den enda icke-juden som hade tillåtelse att vistas där. I hans apotek samlades judarna för att få information om vad som pågick i omvärlden och även för att få ta del av de få medicinerna som fanns i apoteket. Förutom detta organiserades det också i vissa getton motståndsrörelser.

Den mesta kända är ZOB som låg bakom ett stort uppror i Warzawagettot. ZOB stod för zydowska organizacja bojowa – judiska kamp organisationen. Under en tid inne i gettot hade ZOB samlat ihop vapen och år 1943 efter att 260 000 judar hade deporterats från gettot till koncentrations och förintelseläger bestämde de sig för att göra aktivt motstånd. Detta skedde när tyskarna gick in i gettot för att helt tömma det på människor. Motståndsrörelsens medlemmar lyckades få tyskarna att vända tillbaka, dock tvingades 6000 judar följa med. Tyskarna återvände inte till gettot på några månader och när de väl gjorde det var ZOB beredda med mer vapen. Efter att tyskarna än en gång vänt tillbaka började de sätta eld på hus och göra luftangrepp för att tvinga fram judarna från deras gömställen.

Innan nazisterna blev tvungna att ta till sådana här drastiska åtgärder var det många judar som anmälde sig frivilligt till att deporteras. Detta var innan de hade insett vad som väntade i koncentrations och förintelseläger Ofta lovades judarna mat om de klev på vagnarna ut från gettot. När judarna klev på hade de ofta packat med sig allt man behöver och lite till. Detta berodde just på att Tyskarna lurade judarna att de bara skulle förflyttas till ett nytt judiskt område. Tyskarna lurade judarna att de bara skulle förflyttas men snart hade rykten om förintelseläger spritt sig. Tyskarna blev då tvungna att använda andra metoder. Judarna fick utegångsförbud så att det blev lättare för nazisterna att gå in i husen och tvinga med sig dem till deportationsplatsen.

På umschlagsplatsen där judarna samlades innan deportation skildes familjerna ofta åt för alltid. Nästa destination var nämligen de allra flesta gångerna koncentrations eller förintelseläger. Här påbörjades alltså det sista steget i nazisterna plan att förinta alla judar.

http://www.youtube.com/watch?v=TrxnMN7CNg8